Precis när vi börjat träffas skulle han iväg och har varit borta en vecka snart. Vi har haft en del sms-kontakt. Jag har nojat lite som vanligt, som jag alltid gör i början innan man vet något säkert. Om det ska bli något, om han är tillräckligt intresserad, om jag är tillräckligt intresserad. Om jag är redo att försöka igen, om jag fixar att det inte skulle bli nåt bra av det.
Jag har nojat en del över hela grejen med om vi haft sex för snabbt också. En kille skrämde upp mig, sa att jag borde ha väntat. "Att han skulle få kämpa för att få mig, att han skulle få vänta för att fatta hur bra jag är". Allt sånt snack är så konstigt när man tänker närmare på det. Varför skulle han inte fatta att jag var bra om vi hade sex? Och varför ska det vara mitt ansvar att vänta med sex? Om jag har sex på första dejten så gör det väl inte mig mer slampig än honom? Klart att man kan känna sig utlämnad om det inte blir någon fortsättning och det kanske just därför inte är så smart att ha det så snabbt om man inte är en person som bara kan släppa det och gå vidare ifall det inte skulle bli något.
Jag tror man väljer lite att bli kär eller inte men när man kommit så långt att det finns ett intresse från båda håll och det är bekräftat så måste någon börja blåsa på glöden. Någon måste börja skicka gulliga sms som: jag tänker på dig etc. Sen ska man skriva kram, puss, pok, P&K? Så länge man inte skriver "puss i ljumsken" så, det tycker jag verkligen är otrevligt.
Anyway. Jag tänker på honom, vi ska ses om 2 dagar och det känns helt klart spännande och pirrigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar